Kläder, bröllop och dop
Innan jag gick iväg idag så tog jag mig en titt i spegeln.
Sex år har gått sedan den som jag såg var en person som ingen kunde älska. Som ingen kunde tycka om. Som var ett missfoster som skrämde omgivningen med sitt utseende. Ett alldeles för tjock och hemskt utseende. En misslyckad person med ingen utväg, som lutade framåt av dåligt självförtroende och slitna billiga och så neutrala kläder som möjligt. En person som ville göra allt för att inte synas längre.
Idag så var den personen helt borta. Jag såg en person som jag tyckte om. En person med framtiden för sina fötter. En person som såg riktigt bra ut. En person som ville synas. En person som har mot alla odds lyckats att komma fram så långt i sin tillvaro. Jag såg ett hopp om vad jag kunde bli.
Det höll i sig ända tills jag gick utanför min dörr.
Direkt när jag kom utanför kom känslan över att vara utanför mitt trogna skyddsnät. Att synas av min omgivning och att det inte skulle räcka till. Jag kände nervositeten stiga upp långt över den nivå som jag var bekväm vid. Men jag försökte känna efter tyget i kläderna för att bara känna efter känslan hur det kändes på mig just då. Det hjälpte mig en smula, när vi var på väg till mina vänners bröllop.
När jag satt inne i kyrkan så var tankarna så många. Jag kände mig ensam och en smula nedstämd över att jag fortfarande har långt kvar när det gäller något sådant här. Jag kände mig hoppfull för deras skull och att kunna se dem som en riktig familj. Jag tror att jag aldrig sett dem så glada, och vackra förut. Även om jag själv är en smula emot allt som har med kristendomen så kändes själva dopet mäktigt på något sätt. Som om att det här tillfället är endast för det lilla barnets skull.
Jag tänkte om jag skulle skriva mycket mera om deras tillfälle, men det är just det. Deras tillfälle!
(Jag kan bara skriva om vad jag kände och tyckte. Hela den här bloggen är ju innefrån mig och inte andra. Så inga bilder från andra personer här.)
Efterfikat och efterfesten var jag då också bjuden på och jag kan säga med stor säkerhet att det är nog den största mängden alkohol jag har druckit under ett och samma tillfälle under en kväll. Jag tänkte att försöka känna efter om en viss mängd kunde lugna ner mig mer än vanligt.
Jag blev påverkad tillräckligt för att känna mig lugnare och lite gladare än vanligt. (om det nu går). Men sedan så lät jag det gå ur kroppen och sedan tog jag lite till. Jag är tillräckligt pigg att kunna skriva nu och jag känner inte längre någon som helst eftereffekt. Jag är glad att jag provade, men det kommer nog inte att hända så ofta igen och aldrig så mycket att jag tappar kontrollen över mig själv.
Totalt vill jag säga att jag hade en riktigt, riktigt, riktigt bra dag och kväll. Jag känner mig nöjd över mina kläder, nöjd med brölloppet och dopet, nöjd med alla personer jag fick möjligheten att träffa och nöjd med det som hände idag. Om ni som var med någonsin läser det här så vill jag tacka för en underbar dag och jag önskar brudparet och deras lille all lycka i framtiden.