Upp som en sol ned som en pannkaka
Ok riktigt så illa är det inte, men ändå.
För första gången sedan jag började så raderade jag inte bara en utan två bloggskrivningar.
Det känns lite som om jag har tagit vatten över huvudet och gjort något fel. Inte bara skrivandet utan några andra saker också som det inte känns bekvämt att lämna ut.
Det är en gnagande känsla i magen som vägrar att lämna mig och samtidigt så kommer tankarna på vad jag har gjort eller inte gjort. Vad jag borde ha gjort istället och vad jag borde göra.
Känslan är fysisk i magen, inte illamående utan mer som en knut som påminner mig om att inte slappna av.
Jag vill inte riktigt prata om det och jag vill egentligen inte skriva om det heller. Jag funderade kraftigt på om jag bara skulle lägga mig och sova och strunta helt i att skriva.
Tanken kommer att jag borde skriva så att ingen undrar var de två tidigare texterna tagit vägen. Men just den tanken är mycket svagare än flyktkänslan jag hade som sade åt mig att inte skriva.
Jag skriver för att jag vill säga skitsamma i flyktkänslan. Jag skall fortsätta simma uppströms och kämpa mig vidare.
Jag skall strunta i de två tidigare texterna och börja om igen från början.