Fantastiskthelvete.blogg.se

 

Självförtroende och utseende sitter så väl ihop. Jag har svårt att se många som har dåligt självförtroende och samtidigt tycker om allting om sitt eget utseende. Det kanske inte ens finns någon med normalt självförtroende som tycker helt om sitt utseende.

 

Jag kan alltid spekulera om hur andra har det, men nu handlar det som vanligt om mig själv och mina egna tankar om utseende.

 

Den här bilden är av mig och det är väl en av de bästa jag någonsin sett av mig. Jag är inte helt nöjd, men det kan jag nog aldrig bli. Jag har väl aldrig direkt haft något problem av att hamna på bild, så länge jag slipper se bilderna. Att vara lyckligt ovetande har varit min melodi.

 

Jag var väldigt smal när jag var liten och önskade alltid chansen att kunna växa upp mig lite. När jag gick i gymnasiet så ökade på vikten snabbt och jag blev nöjd över min storlek. Men den varade ett så kort tag och jag fortsatte vidare uppåt, sakta men säkert. Osäkerheten över mitt utseende var inte en liten del, utan varje sak jag tittade närmare på så blev jag kritisk och aldrig nöje. Jag visste aldrig riktigt hur jag ville se ut, bara att jag inte ville se ut som jag gjorde.

 

Jag vet nu att allt detta var och fortfarande ibland är ett drömtänkande. Inte en dröm om att ha bara ett bättre utseende, utan en dröm över att vara en annan person. Att se en annan i spegeln än mig själv. När allt kom omkring så var det inte utseendet som var fel på mig. Det var allting och utseendet var bara toppen på isberget, det som var mest synligt.

 

Vikten är väl det jag alltid har lagt mest krut på. Jag har aldrig haft några ätstörningar eller liknande, men storleken på mig har synts mycket väl. När jag var liten, så var jag verkligen liten och klen. Tänk om jag var större och starkare så hade jag orkat stått emot alla andra. Jag hade inte blivit mobbad, men i slutändan så var det nog inte för att jag såg ut som jag gjorde att jag hamnade utanför. Utan orsaken var nog att jag vara annorlunda än de andra.

 

När jag som sagt gick upp i vikt senare är väl den tiden jag mest kommer ihåg. Varje år ökade jag några kilo och varje år så ökade min vanmakt över hur jag såg ut. När jag äntligen började komma ut på dagverksamheten så var de ibland ut och badade. Jag märkte hur skräckslagen jag kunde bli över tanken att inte ha på mig någonting på överkroppen. Någonting att skydda mig så att andra inte kunde se hur stor jag kände mig att jag var.

 

Men varje gång vi var ut och gjorde något, desto lättare blev det att våga för mig att våga visa mig. Jag var iväg på badhuset ibland också och det blev lättare där. Jag började lära mig på hur jag skulle tänka i denna situation. Att inte oroa mig för någoting. Skulle någon säga någonting behöver det inte vara hela världen. Idag är det mycket lättare. Kanske också delvis över att jag gått ner en del, men det blev redan lättare innan jag gick ner i vikt. Mitt självförtroende har ökat sedan dess och det är väl därför jag lägger ut en bild på mig själv här. Det är ett träningsmoment i mitt liv för att våga visa mig för andra. Att det inte är hela världen att visa mig. Jag är ibland nöjd med hur jag ser ut. Mycket mer nöjd idag än någonsin tidigare. Det finns alltid någonting att kritisera, men det går bra i alla fall.